Det är en härlig men också lite sorglig tid...Ingrid blir större och större för varje dag som går. Jag märker det på hennes sätt och framförallt på hennes känslor som åker bergochdalbana. Ja, det sorgliga är ju att småbarnsåren rinner ur mina händer och jag riktigt kan drömma mig tillbaka ibland. Men det är ju så klart också väldigt roligt..nya dörrar öppnar sig och vi får en helt annan relation till varandra. Det märks att hon kan ha det jobbigt i vardagen då hon vill vara stor och göra sig fri samtidigt som hon är min lilla tjej och kan sitta i knät och mysa långa stunder. I onsdags blev hon ännu större då hon tappade sin första tand. Det var en stor händelse för henne men även för Emil som gärna berättar för alla om det.
|
En bild på Ingrids "glögg" som hon så sött kallar det. |
Idag har det varit avslutning på Naturgruppen och Ingrid bjöd på "Hej då"-muffins. Det var ju trotts allt hennes sista innan skolstart, men hon har lovat att ta ledigt en fredag för att hälsa på det gamla gänget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar