Vår i rabatten

Idag har vi varit ute och gjort trädgårdsarbete. Skönt med frisk luft men det får gärna komma snö så det finns lite att göra ute för barnen. För tillfället är det bara grått, blött och geggigt. Fast det inte var kallt så blev vi frusna. Efter några timmars utevistelse fick det bli en brasa i kakelugnen och lite potatisbullar med lingon efter överblivet mos från gårdagens middag, MUMS.

Maken kom hem med ett stort lass vårblommor. Så barnen och jag tog planteringsspaden och började planera för vårfina rabatter.

Så mycket vackra blommor... hoppas de kommer upp i vår.

 I och E ville vara med och plantera vid deras lekstuga:)

Barnen - det finaste vi har.

Nu har det varit mycket prat om mig och min man och våra värderingar, så nu är det dax att ta det ur barnens perspektiv. Egentligen har det varit det viktigaste för oss i hela den här diskussionen. Vi ser hur bra våra barn mår och jag är helt övertygad om att de utvecklas lika bra här hemma, som om de gått på förskola. Jag menar inte att det är fel på våra förskolor utan tvärtom, jag vet (eftersom jag jobbat inom barnomsorgen) att vi har världens i särklass bästa personal men de har inte en chans. I vår kommun sparar man in, gör nedskärningar och trycker ihop stora grupper. Alternativ barnomsorg, så som dagmammor har kommunen dragit ner på till näst intill det obefintliga.
Stora barnkullar och dålig ekonomi rimmar illa.
Tro inte att vi är helt isolerade från omvärlden för så är det inte. Barnen umgås med familj och vänner och träffar andra barn ofta. Vi är på öppna förskolan varje måndag mellan kl 9-15.30.
I har två grupper i veckan då jag lämnar henne för att vara med andra barn, gymnastik och "lillkyrkis". Där får hon känna sig stor och öva på de viktiga delarna i att vara i grupp. När E har fyllt tre år ska han också få börja men innan dess har han egen tid med mig de stunderna.
Barn är de under så kort tid och vi vill ta vara på det och ge dem det bästa vi kan, för barnen är det finaste vi har.

Vår jämställdhet

Fy så gammalmodiga vi är jag och min man! Kvinnan går hemma och sköter hemmet och barnen medan mannen jobbar och försörjer! Jo, visst kan man se det så men vi ser inget fel i det. Att det blev jag som tog hemmarollen var pågrund av många saker. Jag ska först och främst vara ärlig och säga att det har varit en dröm sedan 10 år tillbaka. Jag hör nog till den mer kreativa delen av befolkningen. Jag älskar att baka, laga mat, pyssla och till och med städa i vissa fall. Detta gör att vi klarar ekonomin. Ett annat stort argument var att jag är fritidspedagog och för oss kändes det fel att lämna våra barn på förskolan för  att jag skulle åka och ta hand om andras barn när de barn jag helst vill vara med är mina egna. Vi har också levt ett helt underbart liv under tiden jag varit föräldraledig och både jag och min man kände en stor sorg över att den tiden höll på att rinna ut. Om jag ska återgå till det där med jämställdhet så kan jag säga att vi lever ett jämställt liv. Jo, det är sant tro det eller ej. Vår familj tycker om att göra saker tillsammans. Så behöver bilen tvättas gör vi det tillsammans, behöver det bäras in ved gör vi det tillsammans, ska det bakas för kalas gör vi det tillsammans osv. Sedan är vår lösning sådan att man gör det man är bra på (jag är riktigt duktig på att klippa gräs och min man en hejare på att diska:) och som är smidigast för vardagen vi lever i.

Den glamorösa hemmafrun

Jag skrattar för mig själv när jag ser den bild av en hemmafru som media målar upp. Ett liv där kvinnan lever ett liv i lyx både ekonomiskt och tidsmässigt och blir försörjd av sin välbärgade man. För mig ser inte livet ut riktigt så. Visst lever jag i lyx, men min lyx är att få vara tillsammans med mina barn om dagarna. Att sedan få tiden att räcka till och ekonomin att gå ihop ligger det mycket mer jobb bakom än man kan tro. Frågan jag ofta får är; Vad gör du egentligen på dagarna? Är det inte långtråkigt? Jag svarar alltid att långtråkigt är det sista det är och att fylla en dag inte är svårt. Nu tänkte jag visa vad jag menar när jag säger så och kanske inspirera andra kvinnor /män  till att våga ta steget. För är det så som media skriver att fler och fler unga tjejer vill bli hemmafruar tycker jag att de ska få en rättvis bild. Kanske inte bara ha en hemmafru från Hollywood att referera till.

Anslagstavla

En anslagstavla.

På plats i barnrummet.

Vimplar

 En vimpel i sonens rum, ljusblå med vita prickar.

                                                                  Den här sitter på dotterns säng

                                                            Hjärtan som jag har sytt och broderat Angel på.

Ett täcke och kuddde i retrostil

Ett täcke med kudde jag sytt som gåva till en barnvälsignelse.

                                                                                    Närbild på kudden

 Täcket är sytt med en blandning av nya och gamla tyger.

                                                                                 Packat och klart!