Dagmatte

Så har man gått och blivit med hund...jag som aldrig varit någon djurmänniska. Fick förfrågan av våra grannar om vi kunde vara dagmattar åt deras hund och med tanke på Ingrids tjat de sista åren om en hund så var beslutet lätt. Ingrid får nöjet med att ha en hund men vi slipper allt jobbigt som veterinärbesök, inhandling av mat, tidiga mornar o.s.v. Vi har helt enkelt bara "grädden". Vi hämtar henne nio på morgonen och lämnar henne vid två på dagen. Där i mellan leks det brandhund och brandmän, polis och tjuv och polishund, det byggs hinderbanor o.s.v. Ingrid och Emil är helnöjda och jag måste erkänna att även jag har trillat dit=)